Jag hade en ganska ny men mycket god vän på middag igår! Vi åt kycklingwook och delade på en flaska vin och pratade en massa om livets viktigheter, jobb och relationer.

Det är intressant det här med hur man lär känna nya människor och hur man de allra flesta gånger känner om det är rätt eller fel… Om det kommer bli en långvarig vänskap eller en mer ytlig. Vi diskuterade det hör med hur man syns i olika sällskap och vilket intryck man ger och gör i olika sällskap. Det behöver inte alltid vara positivt att alltid vara den där som syns vid alla tillfällen.

Jag blir ofta beskriven som den som syns och märks. Men det är inte alltid jag vill vara detta!  Ibland skulle jag vilja vara den som kan glida in i ett rum fyllt med folk utan att synas, bara kunna finnas till och prata om jag vill. Som det är nu känns det som att jag måste prata om jag kommer in i ett rum annars uppfattas jag som arrogant och otrevlig… Det måste ju inte vara så bara för att jag inte pratar… jag kanske har en sämre dag jag också ibland som alla andra kan ha.

Gårdagen var jag nere på gymmet och sprang 30 minuter på bandet igen, det börjar kännas ganska bra och jag vet ju att jag i klarar att springa i 30 minuter. Jag känner att jag kommer klara mitt mål. Största utmaningen nu är att skaffa mig ett par riktigt bra skor jag kan springa i, det ska ju vara stor skillnad på skor och skor… =)

Alltså måste jag se till att komma till gå och löpkliniken för att köpa de skor som jag behöver, jag kanske till och med ska be dem titta på hur jag springer för att få bästa möjliga skor. Det ska bli spännande att göra så, jag har aldrig gjort det förut alltså fått min löpstil bedömd av någon som är proffs på att titta på just det. Ok dagens utmaning blir att ringa och boka en tid hos dem…

Idag blir det förhoppningsvis en lite lugnare dag… men det vete sjutton, de lovar starka vindar och över en decimeter nysnö…

En liten summering av konditionsmaratonets första vecka, måndag 30 minuter crosstrainer och torsdag 5+30+5 minuter på löpbandet varav jag sprang 30 av dem! Detta blev sammanlagt 5,1 kilometer så jag tror mer och mer på att jag kommer kunna nå mitt mål att orka springa Stadsloppet! Dessutom har min träning bestått av styrketräning på tisdagsmorgonen och ett boxpass på tisdagskvällen OCH jag ska ner och köra ett bodypumppass i kväll. Ganska bra träningsvecka! =)

Jag är inte säker på att det var SÅ bra att köra styrketräning på tisdag OCH boxpass på kvällen… Om jag måste välja så blir det enbart konditionstränande löpning följt av coreövningar på morgonen och boxpass på kvällen.  Torsdagen ska jag försöka hålla kvar vid min styrketräning. Den har gett mig så mycket och gör att jag mår så bra! Men jag kan också tänka mig att köra bodypump som styrketräning istället. Det ger lika mycket. Och boxträningen är ju både styrka och kondition! =)

Det är så skönt när jag inser att jag faktiskt orkar så mycket mer nu. Och det är skönt att inse att jag kan köra lite olika pass under veckan. Det viktigaste är inte att jag tränar samma pass eller orkar lyfta X antal kilon i gymmet, det viktigaste är att jag orkar mer både psykiskt och fysiskt!  Det gör jag!!!

I feel so good!!!

Ska in till Uppsala idag.

Passar på att ta sovmorgon, känns inte riktigt bra att vara på jobbet ungefär en timme innan jag ska åka in till stan. Bättre att sitta hemma och läsa rapporten jag ändå måste läsa…

Jag har anmält mig till konditionsmaraton på mitt gym. Det innebär att jag ska konditionsträna minst 30 minuter minst 30 gånger under sexton veckor. De olika konditionsgrenarna som kan väljas är skidåkning eller löpning ute, löpning eller crosstrainer inne eller spinning… Det första passet gjorde jag i måndags 30 minuter på crosstrainer, hej å hå, SÅ JOBBIGT, men kul! Å andra sidan säger jag ju att all träning är kul numera :S

Träningsveckan börjar bra, som sagt 30 minuter crosstrainer och dessutom 20 minuter gång och löpning på löpbandet som uppvärmning innan. I går tisdag var det vanlig styrketräning som vanligt på morgonen och sen gjorde jag ett boxpass tilsammans med en av mina arbetskamrater. Oj vilka slag han fick in!!! Tur att man har mitsar (kuddar) som skydd annars hade jag haft många blåmärken!!! Jag blev alldeles skakig av att ta emot alla slag och sparkar OCH dessutom försöka utdela likadana själv! Men OJ så roligt (och svettigt) det är! =)

Jag trivs så bra med att ha blivit den där som tränar. Att jag också har börjat konditionsträna på allvar känns helt underbart! Nu äntligen kommer jag orka det jag vill! Dessutom har jag ju mina konditionsmål uppsatta och klara. De ska bara uppfyllas också. De är två, 1 delta = springa  i Östhammars stadslopp i början av maj, 2 springa 5 km rundan i blodomloppet i Uppsala i början av juni. Jag har inte satt några tidsmål ännu, andra personer försöker trigga mig att springa under den eller den tiden, men mitt mål är att orka ta mig runt bägge loppen. Stadsloppet är 6,3 km…

Det bästa med allt det här är ju inte att jag springer eller tränar egentligen. Inte heller är det bästa att jag får en starkare kropp och en bättre kondition. Inte ens att jag får en lägre vikt är det bästa. Det bästa är inte heller att jag ser att jag klarar av att göra det som jag bestämt mig för som jag inte trodde jag skulle klara… Det bästa med alltihop är ju att jag mår bra!!!

Träningen gör underverk med mitt jag!!!! =)

You are beautiful!!!

Min söndag blir lugn och ensam.

Jag hade besök av B under helgen. Han kom till mig i fredags eftermiddag och åkte hem vid middagstid. När han kom i fredags passade han på att ta sprutan mot svininfluensan som han inte hade fått via skolan… Jag tog den på lunchen. Vi hade lite ont i armen båda två, men det gick över fram på lördagskvällen… Fredagkvällen avlöpte lugnt och vi tittade på dvd:n ”bäst of Dag Otto” det var riktigt ooligt…

Lördagen började bra med en frukost för två…sen gick vi ner på stan och fikade på Adas kafe. Där träffade vi två goda vänner i kön som skulle äta lunch innan de åkte vidare till sin sommarstuga för att skotta bort snö. Det blev en trevlig stund vid kafebordet med en hel del skratt och prat.

På kvällen kom min NÅGON hit, det var lite spännande att se hur B och min kärlek skulle trivas tillsammans, men jag tycker att det gick bra! De turades om med att retas med mig! Vi tittade på den gamla rysaren ”the shining” med en ganska ung Jack Nicolson i huvudrollen… Ingen höjdar rysare, men ganska intressant ändå och nu förstår jag teliareklamen…

Jag är glad att min NÅGON och min son verkade trivas tillsammans! =)

Ett nytt år…

Nya möjligheter, ny kärlek, nytt liv…

Jag ska glömma allt jobbigt som hände under förra året och fokusera på det som är bra och kan bli bra detta år.

Det finns bara möjligheter och det är spännande! =)

Näst sista dagen på året.

En dag fylld av många varierande känslor.

 Jag vill inte tänka tillbaka på året som gått, det har varit ett jobbigt år.

Separerad, skild, duperad, sviken, lurad, nyfiken, förälskad, kär och glad…

Allt har jag upplevt under detta år.

Hoppas nu att nästa år blir lite lugnare…

Nyårsafton i morgon ska jag i alla fall tilbringa i goda vänners sällskap tillsammans med min NÅGON!!

Ingen NÅGON på stationen igår

NÅGON eller inte NÅGON det är frågan…

Undrar just hur det ska vara???

Inget är som väntans tider…

Sonen kom hem halv åtta., då var jag redan uppe, det var lite svårt att sova i natt. Dels för alla ovana ljud och dels för att jag längtar hem… Sonens sambo kom klockan nio, då åt vi frukost tillsammans och sen gick de  och la sig.

Jag har suttit i deras lägenhet en stund nu. Först var jag ute på stan och handlade lite, men sen kom jag tillbaka hit. Ganska skönt egentligen och jag hör ju hur de snusar och sover inne i sovrummet.

Jag ska strax packa iordning mina grejer för att ta mig upp till stationen och påbörja resan hem. Det ska bli så skönt att komma hem igen och NÅGON kommer föhoppningsvis och möter mig på stationen i Uppsala!

Japp promenad blev det, hela vägen upp till byn. Gamla vägen dit, nya landsvägen hem och lika halt på båda vägarna. När vi kom hem drack vi glögg och åt tårta vilket innebär att jag nu har ätit tårta tre dagar i rad… Börjar kännas lite jobbigt, men nu blir det ingen mer tårta på ett tag.

Om några timmar ska vi åka upp till faster och hennes man och äta middag, sen ska mamma eller pappa skjutsa in mig till stan. Först en mellanlandning hos äldste sonen för att lämna mina grejer och sen en snabb promenad till sportlife för ett till bodypumppass, med L hoppas jag. Annars gör jag det själv, jag har ju anmält mig redan.

Efter passet ska jag tillbaka till sonen igen för att käka lite och umgås med dem innan de börjar jobba, de ska jobba natt båda två. Jag sover i deras lägenhet i natt, käkar frukost med dem i morrn innan de går och sover och går runt på stan innan jag åker med tåget tio i två. Sen är jag hemma igen och då… väntar och längtar NÅGON tror jag… Hoppas jag, vet jag, like mycket som jag väntar och längtar.

Idag ska de två yngsta barnen åka till Uppsala igen. Exet kommer och hämtar dem snart. Det blev inte så snart, han halkade i diket, det var mycket snö ute där han hade tillbringat julen… men nu är han på väg. Jag är glad åt de minuter extra jag får ha med mina barn, jag saknar dem när de inte är hos mig. Speciellt dottern saknar jag så klart, hon bor ju så långt bort nu, yngste sonen träffar jag ju relativt ofta i alla fall. Äldste sonen träffar jag ju inte så ofta heller men det känns på ett annat sätt, förmodligen för att han har bott hemifrån så mycket längre än dottern har…

Idag ska jag inte gå ut på nätet och kolla mina mejl eller facebook. Det känns lite konstigt, men samtidigt ska jag klara mig utan det. Jag måste inte vara uppkopplad varje dag och minut… jag klarar mig ändå!

Nu har mor, far och jag varit ute och gått en långpromenad, till Monäs, Bockaberg och Sjön… den som inte har varit här vet ändå inte var dessa ställen ligger eller hur långt vi har gått, men jag vet. Vi gick skogsvägen från Sjön och hem, det var ganska mycket snö att pulsa i. Helt plötsligt fick de för sig att de skulle kasta snöbollar och jag blev ju den som drabbades värst… Fullt med snö på hela mig, när pappa blockerade snöbollen från mamma mot mig. Det är inte många 43 åringar som har varit ute i skogen och haft snöbollskrig med sin mamma (66) och sin pappa (75). Roligt var det i alla fall, vi skrattade mycket alla tre…

Jag har spelat en massa låtar så jag har ont i mina fingertoppar på vänsterhanden, det märks att jag inte har spelat på länge. Men träning ger färdighet och det är SÅ KUL!!! Jag ska börja spela igen, det kommer vara en del av mitt framtida nya liv!!!