Jag sitter här i lugn och ro och njuter av tillvaron.

Blandad favoritmusik i datorn, ett glas rödvin bredvid mig och en tom bloggsida att skriva på, kan livet vara bättre… Jag trivs verkligen med livet just nu, även om det var lite neråt i början av veckan. Jag har en förmåga att lägga in alldeles för mycket betydelse i ett samtal eller ett mejl och det gör att jag blir ledsen när resultatet inte blir som jag hoppats. Jag måste lära mig att inte bli besviken om andra människor inte ringer eller mejlar tillbaka fort som jag gör. Det måste inte betyda att de inte bryr sig om mig eller dissar mig! Tålamod Anna, tålamod får jag intala mig själv. Och det hjälper, faktiskt!!! =)

I morgon har jag tjejmiddag här, det ska bli så kul!! Sen ska vi gå ner på stan och lyssna på ett band och dansa och träffa folk. Det ska bli så kul!!! Flera av tjejerna har inte inte träffats förut så jag ser verkligen fram emot det är. Tre av dem sover dessutom över här, gissa om det kommer bli mycket fnissande och flamsande innan vi kommer ner på stan och innan vi somnar… Jag borde egentligen plocka ordning här nu och städa lite, men det är mycket roligare att sitta här och skriva än att dammsuga och torka golv. Jag hinner nog det också…. jag är ju tidsoptimist!!

Morgondagen är fullspäckad med aktiviteter, träna boxpass halv elva, handla glass på vägen hem, fixa ordning här hemma, laga mat, förrätt, huvudrätt och dessert och sen göra mig fin! Så är det klart, gästerna kan komma och festen börja!!! Senare när vi har ätit och är mätta lyssnar vi på musik, pratar, pratar ännu mer, skrattar, dricker mera vin och har roligt. När vi har flamsat och pratat färdigt går vi ner på stan och krogen och lyssnar på bandet. Ja det ska bli riktigt, riktigt roligt!!

Jag är rik som har många vänner.

Ett beroende kan vara så väldigt mycket…..

Träningsberoende, det håller jag på att skaffa mig, men det mår jag bra av!!

Sexberoende, inget jag är eller kommer att bli eller är man det när man vet hur bra det kan vara…

Pengaberoende, vem vill inte ha mer pengar och vem är inte beroende av pengar??

Matberoende, var jag förut, men är det inte längre, jag måste inte äta någonting som jag har sug efter!

Musikberoende, ja det är jag verkligen , skulle inte klara mig en dag utan musik!

Datorberoende, ja för hur sjutton skulle jag klara mig utan min dator???

Godisberoende, detta är någonting som har försvunnit, nu kan jag bli sugen men då räcker det med lite, en bit eller max två, sen blir det nästan äckligt!

Vinberoende, inte så att jag måste dricka vin varje dag, men det är gott med ett glas vin då och då!

Kompisberoende, ja det är jag verkligen, skulle inte klara mig utan mina kompisar!

Japp jag är beroende, men bara av roliga och bra saker =)

Delmålen är uppnådda, men sen då?

Jag fick erbjudandet att bli tf chef, då satte jag upp målet att få jobbet på riktigt. Jag fick veta att tjänsten inte skulle tillsättas, då satte jag upp målet att bli fortsatt tillförordnad chef. Jag fick erbjudande om att fortsätta som tf ett halvt år till, jag satte målet att bli en chef med fullt ansvar. Jag har fullt ansvar för både ekonomi och personal, nu vet jag inte riktigt vad jag ska sätta för mål. Jo jag ska bli en bra chef under den tid jag har förtroendet!

Jag har mina träningsmål.

Orka springa 5 km nästa sommar är ett av dem. Undrar just om jag kommer klara av det… jag ger ju upp när det börjar bli jobbigt och går istället. Det är bara att fortsätta springa säger de som joggar eller löptränar regelbundet, men jag ger upp jag. Ja, det är väl säkert så att det bara är att fortsätta och inte ge upp! Jag SKA klara av att springa hela blodomloppets korta bana nästa år!!!

Att orka lyfta mer och mer i styrketräningspassen är mycket lättare, det är ju bara att kämpa på. Det är skönt att känna att jag blir starkare varefter tiden går. Och jag kan faktiskt se resultatet, det är mer formade muskler nu och mindre som hänger… Jag känner ju att jag orkar mycket mer nu än jag gjorde för ett tag sen också. Jag orkar bära mer och jag är starkare.

Konditionen är det som jag behöver träna mest känns det som nu. Både boxpass, aerobicpass och i viss mån bodypumppass kräver sitt mått av kondition… Och det är vansinnigt roligt alltihop!! Jag har ju mitt mål att orka springa 5 kilometer. Men jag har även andra konditionsmål. Jag vill bli mer pigg och orka ännu mer! Jag känner ju att jag mår mycket bättre nu än jag gjorde förra året =)  Jag orkar gå fortare och jag orkar gå mycket mera än förut.

Fler mål som jag har är att hitta NÅGON… men det är det svåraste målet att uppnå. Jag kan ju inte påverka det lika mycket själv som med de andra målen, eller kan jag det. På ett sätt kan jag ju det, om jag ser till att jag mår bra så är det lättare att träffa NÅGON, det är jag övertygad om. Dessutom måste jag ut och träffa nytt folk, det gör också att jag mår bättre och får större chans att träffa NÅGON!

Det allra viktigaste målet som jag ska uppnå är att jag ska vara nöjd med mig själv. Jag är inte där riktigt än, men jag är på väg…

Ibland…..

funderar jag på vad jag gör

känns allting hopplöst

är ingenting kul

vill jag bara lägga mig i sängen och dra upp täcket över huvudet

Ibland…..

breder suckarna ut sig i mitt vardagsrum

är ljudet från min tv det enda som hörs

är det inte ens värt att kolla mejlen

är det tyst och stilla och så vansinnigt trist att jag tror jag kreverar

Ibland……

sjunger jag så det ekar 

får inga andra ljud än musiken höras

ska det vara helt tyst

vill jag lyssna på musik, högt, högt, högt så inget annat än toner och rytmer vibrerar i kroppen

Mina vänner är underbara… =)

Men vilka är egentligen mina vänner??? Kan man ha över 150 vänner eller är de bekanta eller kompisar eller såna man känner eller… hur kategoriserar man vänskap och var går gränsen mellan vän och kompis?? En vän är närmare än en kompis tycker jag och så kan man ju dessutom vara nära vän. Och när man pratar om nära vänner, DÅ är det inte många som platsar… En nära vän finns där alltid, fullkomligt, nära, alltid ärlig och lyssnar alltid. Ovillkorligt utan några som helst problem eller tidsbrister… Den nära vännen är svår att hitta och när man har hittat den ska man vårda den ömt och varsamt. Den nära vännen är mer dyrbar än kärleken, eftersom den är villkorslös. Den baseras på annat än sexualitet eller viljan att älska. Vänskapen, den nära vänskapen, är villkorslös och ärlig och fullkomligt sann.

Kärleken däremot är underbar, förlösande, skön och spännande. Att känna det där pirret i maggropen när man ser den man älskar. När han tittar på mig med sina ögon och jag bara drunknar. När han smeker mig lätt över kinden eller på armen och det känns som en eld har träffat mig. Att bara sitta nära och kramas och det känns som att kroppen smälter och jag bara finns där, omedveten av allting annat än han som sitter bredvid och håller om mig. Det och mycket, mycket annat är kärleken… och den är underbar och jag vill hitta den igen!!!

Jag vet att den kommer drabba mig igen!!!

De ska bara fungera!!!

Datorerna ska bara fungera, de ska inte lägga av helt plötsligt eller tala om att det inte finns nån internetanslutning just nu… Jag kan inte förstå varför vi accepterar att datorn helt plötsligt låser sig och man måste starta om alltihop… Eller när jag är mitt inne i en intressant diskussion på facebookchatten elller msn och det helt plötsligt inte finns någon anslutning, för nätverkskortet har slutat fungera och behöver startas om…

Jag kan inte göra så mycket åt det… jag kan bara  starta om datorn och bli lättad när det fungerar igen.

Vad gjorde jag egentligen när jag inte hade min dator… jag tittade på tv, pratade i telefonen, läste och… ja just det jag umgicks med mina barn också. Nu sitter jag vid min dator och tittar på tv, chattar och läser på skärmen det som mina vänner och andra har skrivit. Ja och just det, jag chattar med mina barn också, det är inte lika lätt att träffa dem nu då de bor minst en timmes resa bort. Därför chattar jag med dem istället.

Det var någon som sa till mig att det inte är samma sak att chatta med någon. Att det inte är att ha pratat med någon om man ”bara” har chattat. Jag håller inte med om det! Jag känner att jag får lika bra kontakt med mina barn och andra när jag chattar med dem. Det som är skillnaden är ju att man inte hör de där nyanserna som finns i rösten, men de kan man ju skriva ner också, med stjärnor eller smileys eller på annat sätt! Förresten struntar jag i vad andra tycker i den här frågan, jag chattar med folk och tycker det fungerar mycket bra. Jag är glad att jag har hittat chatten och på så sätt fått ytterligare ett sätt att prata med mina älskade barn.

Länge leve chatten!!!!

Men jag är trött ändå…

Jag vaknar till en vacker morgon, solen skiner och det känns som att det kan bli en bra dag. Hoppas dagen bjuder på spännande saker, men inte lika jobbiga som igår.

Vissa människor kan påverka mig mycket mer än jag vill att de ska göra. Det gäller framförallt de som har kännt mig länge, vet vad jag påverkas av och hur jag reagerar.  De vet vilka saker de kan säga eller vilka tillfällen de ska nämna eller vem de ska prata om. Att de kan göra på detta sättet är jobbigt. Jag vill ju inte vara sårbar, jag vill kunna skaka av mig det de säger och gå vidare med rak rygg och stolthet i blicken!

Andra människor påverkar mig lika mycket men då är det positivt. Då kan det röra sig om en blick eller ett samtal. Från någon jag känner eller från någon jag lär känna, det är lika spännande. Jag har mina vänner som stöttar mig och jag har som jag har skrivit här förut fått nya vänner också. Det gör att jag klarar mig bra ändå och oftast inte blir ledsen. De gånger jag känner mig nere för någonting någon har sagt så vet jag att jag kan få prata. Om jag behöver…

Jag längtar så efter att få det bra utan dessa svängningar…. Hoppas det lugnar ner sig, men det är knappast troligt, det har inte varit lugnt mer än några veckor i taget… Det värsta är när det drabbar någon annan än mig. Då gör det mig mest arg och ledsen. Det enda jag kan göra då är att prata med personen som påvekats och försöka göra det så bra jag kan från min sida.

Kan vi inte bara lägga ner allt tjafsande och sårande nu och gå vidare….

Livet går upp och ner, life is an rollercoaster…

Det känns verkligen som att livet är en berg och dal bana… det går upp och är toppen, men när jag sitter där uppe så nog fan ska nånting komma och putta ner mig i den stupande backen igen. De t känns som att det aldrig ska kunna vara lite lugn och ro… Eller också är det meningen att mitt liv från och med nu (eller för några månader sen) ska vara upp och ner. Det är visserigen spännande, men oj så jobbigt ibland. Jag vet inte om jag är förtjust eller skräckslagen. Precis som med en riktig bergochdalbana, är det skräckblandad förtjusning…

I helgen ska jag till kompisarna och hjälpa dem plocka in deras ved mot bastu, mat och dryck. Det är väl ett bra erbjudande, först ett gratis träningspass, sen både bastu, mat och dryck dessutom. Och en säng att sova i om jag inte orkar åka hem på kvällen. Jag kanske skulle försöka få till en fysisk date i helgen också… nä det ska jag nog inte… skynda långsamt var det ju som skulle gälla, inte bergochdalbanans tvära kast!!! Men det skulle vara spännande eller hur

Jag sitter och tittar in i den stilla ljuslågan  på mina tända ljus. Det är rofyllt att sitta och titta in i den stilla levande lågan. Jag blir lugnad av att titta på den och jag facineras av de olika zonerna inuti den. Att någonting så banalt som en ljuslåga från ett tänt ljus kan få mig så lugn och må så bra.  =)

Nu ska jag prata lite med en nattsuddande kompis och sen krypa i säng. Det tenderar att bli en lång dag i morgon. Jag hoppas någonting roligt väntar på mig när jag kommer hem!

Ibland blir det inte som man har tänkt sig…

Jag skulle ju skriva inlägg här varje dag, det gick ju inte riktigt så. Det är mycket som händer och mycket tankar som strömmar runt i huvudet just nu. Tankar om livet och verkligheten, tankar om hur livet har tagit form och blivit idag.

Jag har ett bra liv idag ensam och stark, men inte övergiven. Jag visste inte att jag har så många vänner eller att jag skulle komma få så många nya vänner. Jag har fått många nya vänner här i min nya hemstad och det känns jättebra. Jag behöver inte känna mig ensam, oftast gör jag det inte heller.

Det är intressant att jag hittar nya infallsvinklar på livet och det jag tycker om hela tiden =) Jag hittar mer och mer saker som jag tycker är viktigt, som betyder mycket för mig! Saker och företeelser som jag inte tyckte var viktiga förut har blivit det nu. Antingen för att jag inte tänkte på dem förut när jag inte levde ensam eller också för att de hela tiden har varit viktiga men var en av de saker jag kompromissade bort…

Jag tränade ett boxpass igår, det är så himla roligt! Man tycker inte att man gör speciellt mycket, men vad trött och svettig man blir! Och jag ser att jag har förbättrat min kondition också!!! =) Jag orkar springa runt under hela uppvärmningspasset!!! Jag är stark, jag är glad, jag är vinnare!

Och nu ska jag iväg till ett företagarfrukostmöte i kommunen.

Jag tycker om när höstmörkret kommer och jag får tända ljus!

Det är så härligt med levande ljus, helst ska de vara många och olika stora och en del får gärna dofta. Men inte för många och inte för mycket doft… Då blir det jobbigt! Många värmeljus på rad är fint, eller grupper av blockljus eller höga kandelabrar med ståtliga ljus…..

Ett mjukt mörker med ljuspunkter gör mig så glad och varm i kroppen. Jag skulle vilja ha en eldstad så jag kunde elda. En eldstad, öppen spis eller en kakelugn, tänk vad mysigt det skulle vara! Det härliga sprakandet från ved som brinner, det finns inte många ljuvligare ljud… Det är i stil med regndroppar som droppar mot tältduken eller fönsterrutan eller vinden som prasslar i löven. Eller det knarrande ljudet under stövlarna när man går i nysnön.

Mörker kan vara svårt också, om man sitter ensam och är ledsen. Om man är rädd och alla ljud förstoras… När det känns som att man sitter alldeles ensam och det inte finns en enda annan människa i världen. Tittar man ut så är det mörkt överallt! Då känns det så underbart om man ser ett litet, litet ljussken, från en ensam lampa hos någon granne!

I den mörka höstkvällen är verkligen mörkret och ljuset spännande kontraster!