Jag tycker om när höstmörkret kommer och jag får tända ljus!

Det är så härligt med levande ljus, helst ska de vara många och olika stora och en del får gärna dofta. Men inte för många och inte för mycket doft… Då blir det jobbigt! Många värmeljus på rad är fint, eller grupper av blockljus eller höga kandelabrar med ståtliga ljus…..

Ett mjukt mörker med ljuspunkter gör mig så glad och varm i kroppen. Jag skulle vilja ha en eldstad så jag kunde elda. En eldstad, öppen spis eller en kakelugn, tänk vad mysigt det skulle vara! Det härliga sprakandet från ved som brinner, det finns inte många ljuvligare ljud… Det är i stil med regndroppar som droppar mot tältduken eller fönsterrutan eller vinden som prasslar i löven. Eller det knarrande ljudet under stövlarna när man går i nysnön.

Mörker kan vara svårt också, om man sitter ensam och är ledsen. Om man är rädd och alla ljud förstoras… När det känns som att man sitter alldeles ensam och det inte finns en enda annan människa i världen. Tittar man ut så är det mörkt överallt! Då känns det så underbart om man ser ett litet, litet ljussken, från en ensam lampa hos någon granne!

I den mörka höstkvällen är verkligen mörkret och ljuset spännande kontraster!