Turkietresan som mitt senaste blogginlägg handlade om gav mersmak. Allt resulterade i ett förhållande och till slut ett samboskap. Dessutom har jag efter den resan flyttat och bytt jobb två gånger. Första flyttlasset gick till Kumla för ett jobb som livsmedelsinspektör där, det gick bra, jag trivdes mycket bra, men resorna till kärleken blev i längden för långa. Därför sökte jag ett jobb i Västerås som jag inte fick, men blev uppringd och erbjuden ett annat på samma ställe. Det resulterade i en ytterligare flytt och nu är jag alltså sambo…

Vilket märkligt ord egentligen…. sambo….. men det är ganska mysigt! Att äntligen bo tillsammans med någon igen. Att ha någon som bryr sig om vad jag har gjort under dagen, hur jag mår och vad jag vill. Att få lyssna på vad han har gjort under sin arbetsdag. Att krypa upp i soffan tillsammans och mysa….. DET gillar jag!

Ibland måste man gå på riktiga pumpar och bli sårad ordentligt innan man hittar det som blir bra!

För bra det mår jag, igen!! Det var så länge sen jag kände mig så lugn och harmonisk som jag gör nu. Äntligen känner jag att jag inte måste spela en roll eller göra mig till. Jag måste inte vara den som hörs och låter mest, jag kan tillåta mig själv att bara vara och det är SÅ skönt.

När en av mina bästa vänner träffade min sambo för första gången sa hon så här: han är för ”layed back” för dig! Åh vad fel hon hade, han var ju helt rätt för mig! Jag är så glad att jag följde mitt hjärta och gick min egen väg! Jag har hittat min kärlek, jag har hittat hem!

Tack S för att du finns!! <3

Och jag vet inte riktigt hur jag ska få tiden att räcka till!! Dessutom alla dessa krav, kom och hälsa på mig, nä de e klart att du måste komma och hälsa på mig säger en annan, givetvis måste du komma till oss också säger en tredje. Men vet ni vad alla min kära vänner och bekanta, den här sommaren och den här semestern kommer jag bara göra det som jag vill och som jag  känner är bra för mig. Träffa dem jag vill och göra det JAG känner för. Kalla det själviskt, ja det kanske det är, men jag måste tänka på mig själv också.

Därför åker jag till Turkiet mina två sista semesterveckor och därför åker jag förmodligen inte ner till mina föräldrar den här gången… Och jag ska ta det lugnt jag lovar!!! ni behöver inte vara oroliga. Jag ska ta hand om mig, och jag ska ha det bra!

Det som är allra säkrast är att jag ska njuta av varje minut!

Jag har ju haft mina föräldrar här i helgen och vi var på spelmansstämma i Österbybruk. Tänk att det ska vara så svårt att få fingrarna att lyda. Jag hör hur melodin låter men får inte till hur den ska spelas. Men jag vet också hur jag ska få till det… ÖVA!! Det enda som hjälper när musiken finns men inte kommer ut…

Det är roligare att öva tillsammans, det är roligare att äta tillsammans, tv tittande är roligare tillsammans ja jag kan inte komma på många saker som inte är roligare tillsammans. Men ensamm är skönt ibland, när man kan sitta och bara vara! Då känner jag mig stark och redo för alla möten igen. Och man behöver ju aldrig vara riktigt ensam… eller… när man har alla kontaktmöjligheter som finns idag.

Ensam, stark, tillsammans, stark, ensam…

Det spöregnade ute… såg ut som snöblandat med stora tunga droppar. Nu har det slutat och solen gör tappra försök att bryta igenom molnen. Skönt att det slutat innan jag ska ta mig ner till bussen. Det är inte roligt att vara regnblöt när man ska åka buss.

Påsk tillsammans med mina föräldrar. Påsk utan min yngste son som jag kommer sakna, men jag får fira tillsammans med mina två äldsta barn. Påsken kan firas på många olika sätt. Jag ser fram emot att vara ledig och inte behöva tänka på jobbet på flera dagar, ska bli skönt. Jag kommer vara utan min dator dessutom, kommer bli nyttigt att inte ha den med mig. Jag som brukar sitta och chatta varje kväll och vara inne på facebook flera gånger om dagen. Blir nyttigt för mig!

Tågresa i flera timmar, jag har med mig stickning, tidning med korsord, en bok och mobilen. Det borde vara tillräckligt med förströelse hoppas jag. Blir det för trist får jag väl ringa till någon och prata… Om det går, det kan ju vara lite vanskligt att sitta på tåget och prata i telefonen. Ofta hamnar man i skugga på något sätt och samtalet bryts eller det sprakar så man inte hör vad den andre säger. Ja ja de som är viktiga får jag hålla kontakten med i alla fall och det kommer jag göra så klart!

Väl nere i Alingsås blir jag mött av äldste sonen, det ska bli härligt att träffa honom igen det var ett tag sen. Jag hoppas jag kommer få till ett träningspass, minst, den här gången också med L, det var kul förra gången. Nu känns det som att förkylningen, den envisa, håller på att ge med sig, äntligen!!! Jag har också bokat en klipptid med MIN frisör, Micke, i Alingsås, han är bäst!! Ska bli spännande att se vad han gör med mitt hår, jag ska ju ha det långt nu, men det är ganska slitet och behöver putsas…

JA, och alla ni som jag kommer sakna och som jag inte kommer kommentera  saker till på internet på en vecka, jag har inte glömt er jag har bara åkt på semester!!!

Ha det riktigt skönt i påsk det ska jag ha!!! Kram på er alla!

Jag är trött på förkylningen. Jag är trött på snön. Jag är trött på männinskors goda råd. Jag längtar till våren och värmen och att kunna ha tunna kläder på mig. Att inte som nu behöva svepa in mig i kappa och halsduk och vantar och mössa och tjocka, varma skor och… Blä…

Jag längtar till helgen.  Ska gå och se R.E.A på fredag, det ska bli riktigt roligt. Innan det ska jag träffa en god vän på stationen för att tillsammans ta en öl och vänta på mitt sällskap inför kvällen. Och nä jag tänker inte berätta vem detta sällskap är! Ni jättenyfikna får väl fråga och ni andra får väl höra om det tids nog… 

Jag har skrivit det förut och det är till och med möjligt att jag tjatar om det, men jag är priviligierad som har så många vänner som jag har! =)  Jag har aldrig haft så många vänner som jag har nu sen jag flyttade. Jag har kvar min alllra bästa vän L och henne kan jag prata med om allt när som helst. Vi höll på att glida från varandra men när vi tog upp kontakten igen var det som att vi sågs förra veckan! Jag vet att jag kan ringa mitt i natten och hon lyssnar! Det var hon som först fick veta om allt strul i höstas, det var hon som fick veta allt om senaste misslyckandet. Hon vet också allt om min skilsmässa ur min synvinkel och på mitt sätt.

Jag har dessutom alltid M, min bästa väninna här uppe. Jag vet att jag alltid kan prata med henne om allt också! Vi kan träffas, prata ett par timmar, bli avbrutna av det som kallas livet, inte höras av på en vecka och sen ta vid direkt där vi avslutade förra gången. Det är så underbart!!! Precis så som en riktig vänskap ska vara! Jag vet att jag alltid är välkommen att bo hos henne och hennes famlij, de fixar alltid en sovplats om jag behöver och jag vet var deras extranyckel finns om jag måste komma dit när de inte är hemma! Guld värt!!!

Ni vet båda två vilka ni är. Ni är mycket olika och har aldrig träffats, men ni skulle säkert ha roligt tillsammans om ni gjorde det!

Jag får väl se till att ha en stor fest nån gång så alla mina goa vänner får tillfälle att träffa varandra! Det skulle vara så underbart roligt! Kanske blir det när jag fyller 45… det är ju inte så lång tid kvar tills dess!

Nu ska jag satsa på att bli frisk och bli av med förkylning och hosta. Sen ska jag göra allt det där roliga. Det kommer liksom våren… Yippie!

Snön sjunker undan mer och mer för varje dag och det går mot vår!! Dessutom är det vårdagjämningen idag enligt min almenacka och kan man vara annat än glad då?!?! Nu komer den bästa tiden på året! Vår och sen sommar, ja det finns mycket att se fram emot!

Jag är förkyld igen, att det aldrig ska ta slut på det här! Hoppas verkligen att de prover jag tog för två veckor sen visar någonting så jag kan få några piller och bli frisk. Det är inte bra att gå runt som jag gör och vara förkyld varannan vecka. Jag som brukar vara en glad prick känner att jag blir grinig och det vill jag inte vara. Jag vill vara den som är glad och positiv.  Blir det bara varmt så kanske det ger med sig!!

Idag ska jag nog sitta på min uteplats i solen och njuta av solen. Den ligger i lä och när bara solen hittar in där så blir det varmt och skönt. Jag har tagit fram en solstol så det är bara att sätta mig där. Eller också åker jag till kompisen och hjälper henne fixa i hennes hus, har man inget eget så kan man pula i andras… =)

Jag ger mig inte, jag ska göra det som jag vill och mår bra av och då ska eller kan inte en liten enveten förkylning stoppa mig! Nu bär det av ut på en promenad i det vackra vårvintervädret och sen får vi se vad det blir av resten av dagen. Det är det som är charmen med livet, vi vet inte vad som kommer i morgon, men om vi är nyfikna och planerar lite så kan vi få uppleva mycket roligt. Livet är för kort för att bara levas, det måste upplevas också.

Hello världen, here I come and I am happy!

Natten är mörk inte en människa är vaken. Det är lugnt och stilla utanför på vägen, inte en bil, inte ett ljud kommer in till mig och jag ligger vaken. Vrider och vänder mig i sängen. Än den ena, än den andra sidan… Tankarna kommer och går från det ena till det andra… Från kärlek till vänskap, från jobb till ledighet, från kompisar till släkten, från chefer till anställda… och så tillbaka igen till vännerna, kärlek, släkten, jobbet…

Det är kanske lite mycket nu i huvudet men å andra siden är det inte mer som händer i livet nu än det var för ett år sen och då kunde jag sova… Eller för fyra år sen då jag pluggade OCH jobbade… Det är konstigt det här med vad som påverkar livet och hur mycket jag, medvetet eller omedvetet låter det påverka mig. Jag har ju klarat mig igenom det jobbiga och ramlat ut på andra sidan om man nu säger så…

Jag har separerat och skilt mig, det gick inte smärtfritt men nu är det ganska lugnt. Jag har varit chef i snart ett år, det är inte heller smärtfritt, men det fungerar ganska bra tycker jag. Jag har lyckats skaffa mig nya vänner och det fungerar mycket bra tycker jag. Vad är det då som inte är bra kan man ju fråga sig, ja säg det… men någonting är det som stör mina tankar när jag ska sova och som inte ger mig den ro jag skulle behöva. Kan jag sätta fingret på vad det är och förklara det, ja då kan jag nog sova istället…

En sak stör mig förförligt mycket, det är de människor som ska tala om för mig hur jag ska leva mitt liv nu… Jag får ofta höra att jag ska ta det lugnt, inte stressa och framförallt ska jag ta det lugnt med kärleken och inte kasta mig in i ett nytt förhållande. Kärleken kommer till dig i sinom tid ska du se, säger de eller, du ska inte ha för bråttom det tar tid att hitta en pärla och man går på många nitar innan man hittar den, eller det kan vara skönt att leva ensam och hitta sig själv. Det som är lustigt är bara att de som säger detta till mig är själva oftast, med ett undantag faktiskt bara, inte ensamma utan lever i förhållanden.  

Ja vad ska man säga??? jag säger bara, låt mig leva mitt eget liv och göra det som passar bäst för mig. Ni vet inte hur jag känner det innerst inne, ni vet inte hur jag har haft det, ni vet inte hur jag vill ha det. Jag måste väl få bestämma själv hur jag vill ha mitt liv eller??? Jag tar gärna emot era råd och synpunkter, men inte alltid! Snälla bespara mig alla dessa hurtiga glada tillrop och hejadunkningar i ryggen. Jag mår mycket bättre av om ni låter mig göra det jag tycker är bäst för mig och sen lyssnar på mig om jag behöver prata med er. Men det kanske är det som är jobbigt… 

Jag ÄR stark och envis det vet alla ni som känner mig!

Igår var jag och tränade för första gången på två veckor. Jag sprang och gick på löpbandet i fyrtio minuter sammanlagt, det blev väl ungefär 4 kilometer. Inte så snabbt den här gången, men jag har ju inte heller tränat på ett tag, det blir snabbare när jag kommer igång igen. Efter löpningen måste jag ju dessutom köra lite styrka, så det blev core, armar och axlar. Och ja, jag har träningsvärk idag!!! det får man när man inte har tränat!!!

Idag var jag in till min lilla klädbutik igen, ville titta på de där svarta raka byxorna som skulle sitta så snyggt, de var slut. Butiksägaren lovade ta in flera byxor snart. Men däremot hittade jag en jättesnygg jeanskjol i storlek 38 som satt så snyggt!!! Den köpte jag och dessutom blev det en fin sjal av bara farten. Jag kan inte fatta att det är jag som kan ha dessa storlekar på kläder =)

Nu måste jag snart se till att komma iväg på någonting mysigt när jag kan ha mina snygga nya kläder, vem ska jag imponera på tro??? Eller vem ska jag göra mig fin  för och klä mig snyggt för??? Det får framtiden utvisa, just nu finns det ingen speciell…

Idag har jag träffat en ny kompis för första gången. Vi har prata med varandra på msn ett tag men träffades först idag. Det var kul, vi käkade pizza, drack kaffe och pratade i flera timmar om det viktiga i livet. Kärlek, relationer, barn, jobb, dråpliga saker som har hänt i våra liv, ex, jobbigheter, ja vi hann med mycket på de timmar vi träffades. Nästa gång kanske vi ses här hemma hos mig, det får vi se… eller också går vi och boxas tillsammans =)

Jag trodde jag hade en ny kärlek i livet, så var det inte. Han klarar inte ett förhållande säger han och så är det nog. Ska man ha ett förhållande med någon måste man våga och klara av att satsa allt på den kvinna man säger att man tycker mycket om. Då kan man inte låta andra saker komma emellan… Så är det och så kommer det att bli, tyvärr… livet går vidare. Det känns sorgset, men nu är det så det är.

I morgon ska jag åka in till staden på treårskalas till världens goaste treåring. Jag har inte bestämt vad jag ska köpa till honom men det blir nog inte en film som hans pappa önskar. Förmodligen blir det en bok, ett pusssel eller ett spel, unegn måste ju få lite kultur också eller hur!!! Jag ser fram emot detta besök, han är som sagt en underbar liten kille. Son till en av mina allra bästa vänner.

Hoppas solen skiner på mig i morgon också. =)

Det var så vackert när jag vaknade och tittade på det och det var skönt när jag kom ut i det vackra vädret också! Det blev en promenad ner till centrum, inte långt men en lagom sträcka att gå. Väl nere i centrum handlade jag ett par riktiga fårskinnstofflor så nu slipper jag frysa om mina fötter.

Jag gick också in i en liten butik som säljer kläder, inte alldagliga vardagliga, vanliga kläder för många utan lite mer ovanliga, inte så alldagliga kläder. Och jag hittade en riktigt, riktigt fin blus som jag köpte. Jag kände mig så fin när jag hade tagit den på mig och den satt snyggt också. Jag kunde inte låta bli att köpa den så klart och den var i storlek 40. Jag har inte haft storlek 40 på en blus på 25 år eller nåt. Det känns så fruktansvärt bra!!! Jag börjar nu förstå att jag inte är den där stora tjejen som har storlek 44-46 jag är den nya kvinnan som drar storlek 40-42!!! Det känns overkligt men SÅ BRA!!!

Nu vet jag att jag kommer klara att nå resten av mina mål också. Det som känns allra, allra bäst med detta är att det är bara min egen förtjänst att jag har blivit den jag är idag. Ingen diet eller bantningsmetod, ingen träningsmetod, ingen annan människa än jag  själv har gjort detta!!! Klarar jag att tappa 17 kilo på egen hand så klarar jag vad som helst!! Jag känner mig stark och glad och mår så bra just nu!

Det är nu är det som den stora utmaningen börjar… det är nu som det är allvar. Jag ska orka träna i den takt jag har börjat, alltså två mornar och två kvällar i veckan. Jag ska se till att inte lägga på mig några extrakilon. Jag ska se  till så jag tappar de där usla fem kilona jag vill bli av med. Men framförallt ska jag se till så jag mår bra och det är jag på god, mycket god väg med! =)

Jag har andra saker jag SKA göra också, spela på min fiol, ta med min pappa på spelmansstämma i sommar, lära mig flera nya folkmusiklåtar, ta kontakt med en spelman och ta lektioner hos och av honom, lära mig sjunga, franska, dansa… Skaffa mig en ny underbar kärlek i livet som är stolt över mig och oss, resa, må bra och leva livet!!!

Idag är första dagen på resten av mitt nya liv!!!

Den kärleken, den kärleken… Mister du en så står dig tusen åter!!! eller hur det nu var…

Jag får klara mig utan den nya kärleken, han var inte mogen  för ett förhållande sa han… Ja vad ska man säga?? Vill han inte så vill han inte. Jag klarar av det också, jag mår egentligen ganska bra! Men det är klart att jag också vill ha någon att krama som tycker om mig och som är stolt över mig! Men, men det kommer och gör det inte det så… ja då är det inte meningen att det ska vara så just nu…

Jag tränar som jag har planerat och mår bra av det också. Jag har klarat av att springa och gå på löpbandet sammanlagt 6,3 kilometer som är den sträcka som Stadsloppet är som jag ska springa i maj. Det tog ganska lång tid och jag sprang inte hela tiden, men det ska nog gå att springa hela sträckan i maj. Om jag får vara frisk och om jag kan träna som jag önskar. För tillfället sätter förkylning med ont i halsen käppar i hjulen för mig, men det ska väl ge med sig någon gång..

Målet är fortfarande att jag ska orka springa Stadsloppet i början av maj och Blodomloppet i början av juni. Andra mål är att bli starkare och omforma kroppen lite mer så jag kan ha de där kläderna jag önskar! Jag är på god väg, men det är svårare nu… Men skam den som ger sig, jag ska klara det här också. Jag har alltid klarat av att nå de mål jag har satt upp i livet. Det är bara så ibland att det tar lite längre tid för vissa mål att uppfyllas.

Jag är stark, jag mår bra, jag är nog tuffare än somliga tror!!! =)