Fast egentligen känner jag mig inte så ensam… inte just nu i alla fall.

Jag har ju haft mina föräldrar här i helgen och vi var på spelmansstämma i Österbybruk. Tänk att det ska vara så svårt att få fingrarna att lyda. Jag hör hur melodin låter men får inte till hur den ska spelas. Men jag vet också hur jag ska få till det… ÖVA!! Det enda som hjälper när musiken finns men inte kommer ut…

Det är roligare att öva tillsammans, det är roligare att äta tillsammans, tv tittande är roligare tillsammans ja jag kan inte komma på många saker som inte är roligare tillsammans. Men ensamm är skönt ibland, när man kan sitta och bara vara! Då känner jag mig stark och redo för alla möten igen. Och man behöver ju aldrig vara riktigt ensam… eller… när man har alla kontaktmöjligheter som finns idag.

Ensam, stark, tillsammans, stark, ensam…