Vaknade med ont i halsen.

Det blir ingen träning idag, jag har ont i halsen och då ska man inte träna. Dessutom börjar jag känna av mina bihålor också, det är så typiskt… Jag vill inte bli förkyld igen, det räcker med sjukdomar för denna vinter tycker jag. Varför måste de små virusarna tycka så mycket om mina slemhinnor?? Eller det kanske är bakterier som har hittat mig den här gången??!?

I dag ska jag sitta på utbildning hela dagen. Först blir det information om offentlighet och sekretess med anledning av ny lagstiftning. Den håller på hela dagen, men efter lunch har jag ett annat möte om tillgänglighet som jag måste vara med på. Ibland skulle jag vilja kunna dela på mig och vara på två ställen samtidigt!

Min stora rosa sjal som jag håller på att sticka verkar bli en långdragen historia… Den tar längre tid att sticka än jag hade planerat. Det tar ju längre tid om man inte stickar på den, då kan den ju inte bli klar, men ändå… Jag ska ta tag i den och göra klart den ikväll… det är lagom lugn och avslappnande syssla på kvällen. Kanske, kanske blir den klar ikväll…

Det är konstigt det här med information och vad man vill ta till sig. Vi kan vara femton personer som hör samma saker, men vi har hört femton olika versioner. Varför är det på detta sätt??? Då är det ju inte konstigt alls att vi hör olika saker när vi grälar eller så. Inte konstigt alls att exet och jag har olika uppfattning om många saker alltså…eller… jobbigt är det i alla fall, jag tror att jag har sagt en sak och han är lika övertygad om att jag har sagt en annan. :S

Kanske ska man inte försöka ha en relation med sin ex… men jag vill ju kunna prata med honom om saker som rör våra barn framför allt… Det känns som att det inte fungerar ganska dåligt nu… Å andra sidan vi är ju skilda av en anledning och vad är det som säger att vi ska kunna prata bättre nu när vi är skilda??? Det mesta som var jobbigt finns ju kvar, vi har ju inte ändrat på oss bara för att vi inte lever tillsammans längre… För min del handlar det mest om hur det känns… och tyvärr känns det jobbigt fortfarande ibland.

Jag önskar att vi kan umgås när yngste sonen nu fyller 18 år, sen får det bli som det blir… För barnens skull vore det bra om vi kunde prata med varandra och träffas när någonting viktigt i deras liv händer… Det hoppas jag fortfarande att vi kan göra, jag är fortfarande optimistisk… Men det känns inte lika enkelt som jag hoppades att det skulle vara. För tillfället känns det bara jobbigt…

Som tur är finns det en massa saker och relationer som väger upp det jobbiga. Relationen till mina underbara barn är en av dem, mina vänner och någon är annat! =)  Jag har tur som inte är ensam… Jag har tur som har mina vänner som bryr sig om…Jag har tur som har träffat NÅGON…

Eftersom det inte blir någon träning i gymmet idag så får det bli en lite längre promenad till jobbet.

Har varit och tränat, igen…

Trodde det var ett aerobicpass nu på eftermiddagen som vanligt i eftgermiddgas, men det var det inte… eftersom jag redan var ombytt och redo  var det bara att trava in i gymmet och köra konditionspass. 15 minuter på crosstrainern som uppvärmning och sammanlagt 35 minuter på löpbandet. 10 pass om vardera 2 minuter löpning eller snabb gång först och sedan avslutningsvis 15 minuter nedvarvning…  Nu ska jag äta någonting och sen sätta mig och titta på tv en stund.

I morgon blir det som vanligt ett styrketräningspass. Det ska bli skönt att lyfta lite tunga vikter och köra slut på kroppen igen. Sen ska vi på studiebesök hela dagen, det ska bli kul med lite omväxling.Kvällen kommer avslutas tillsammans med NÅGON hoppas jag =)

Nu är det inte ens två veckor kvar tills jag ska åka ner till västkusten på julledighet och jag börjar fundera på varför jag alltid ska vara borta där så länge… Varför kan jag inte vara borta en vecka som normala människor?? Varför måste jag bestämma mig för att vara borta nästan en och en halv? Jo jag vet ju varför, det var ju för att slippa vara ensam här hemma i lägenheten. Men som det ser ut nu kommer jag inte vara ensam.

Jag sitter och lyssnar på Louise Hoffsten och försöker sortera mina tankar, men det går inte så bra… Det känns som att hjärnan är fylld av en tanke och alla tankar vill till samma plats. Hela huvudet är fullt av NÅGON… Och jag längtar tills vi ska ses nästa gång…

Det är härligt att ha NÅGON…

Jag tror jag har hittat min NÅGON… =)

Jag har hittat NÅGON med glittrande bruna ögon.

Som jag kan drunkna i…

Det känns så bra och jag mår så bra.

Vi kan prata i timmar om allt och ingenting.

Vi ska ses snart igen.

Jag är så GLAD!

Lördagmorgon…

Dusch, klart.

Frukost, klart.

Disk, klart.

Mejl till barnen, klart.

Nu blir det en promenad i novemberdiset, det skulle vara roligt om solen tittade fram en stund så min stad visar sin finaste sida, men det blir skönt med en promenad i alla fall. Sen blir det nog ett besök på något av fiken nere på byn också, om inte annat så just för att värma fötterna en stund. Även om det inte är minusgrader är det nog kallt ute…

Kvällen hoppas jag blir så bra som jag har förhoppningar om……

Utanför mitt fönster börjar det ljusna.

Jag har varit vaken ett tag, det var lite svårt att sova i natt… Lite många tankar som snurrade runt i huvudet, men det var bra, spännande och förväntansfulla tankar. Det är så mycket som är på gång nu.

I dag ska jag tillsammans med en kollega göra ett besök i ett av våra vattenverk. Det ska bli spännande att se hur det fungerar. Man tänker ju oftast inte på hur vattnet kommer till oss i kranarna, det är någonting som bara ska fungera. Och när det inte fungerar då blir vi irriterade. Jag skulle kanske ha varit på möte på morgonen också, men jag valde bort det idag…

I kväll ska jag försöka ta det lugnt och njuta av tillvaron. Ingen träning och inga måsten, kanske ett besök från en god vän. Det är precis så som kvällarna ska användas. Mysfaktorn blir ju stor ganska enkelt också nu när det är så mörkt så man kan tända en massa ljus och sitta inne utan att få dåligt samvete. Annars kan jag ju alltid sitta och prata i telefonen, det är jag bra på =)

Snart måste jag slita mig från lugnet här hemma och traska ner till jobbet, lämna det privata hemma och vara effektiv och ägna mig åt jobbet. Det blir en försiktig promenad eftersom det är minusgrader ute (linusgrader som min kusin sa) och förmodligen halt på sina ställen. Nä Anna, ta dig samman, gör dig i ordning och ta dig till jobbet  nu…

Alla andra tankar och funderingar får vänta tills i kväll…

Livet känns ganska bra just nu =)

Jobbet funkar som det ska även om det är mycket både att läsa och skriva.

Familjen ska träffas i jul och alla tre barnen OCH exet kommer vara med, det känns lite konstigt, men samtidigt ganska bra… Det är ju inte så att man kan klippa av alla band bara för att man går skilda vägar när man har barn tillsammans. Även om barnen ju vid jul är vuxna alla tre så vill de att deras mamma och pappa ska kunna umgås som normala personer! Jag tror att vi mår bra allihop av att kunna umgås och prata med varandra. Jag är glad att vi har hittat en lösning på allt även om jag också inser att vi förmodligen måste träffas och prata igenom en del saker…

Jag har mycket ledigt runt jul, nyår och trettonhelgen, det ska bli skönt att vara ledig och bara vara… Sen kanske jag kan hoppas på att någonting spännande händer under ledigheterna!!! Jag vet i alla fall att jag ska ta det lugnt och träffa de personer JAG vill under mina lediga dagar. Kanske kommer jag också träffa NÅGON om jag har tur, det vet jag ju inte…

Framtiden känns mycket ljusare nu än den gjorde för några veckor sen… det känns så bra.

Sitter i min fåtölj i vardagsrummet och försöker varva ner efter en dag fylld av möten.

Tänk att man kan bli så trött av att bara sitta på möten en hel dag. Det är ganska konstigt egentligen, man sitter ju bara där och lyssnar på vad andra säger och berättar. Emellanåt infogar man någon kommentar eller får berätta själv vad man håller på med, men ändå, man sitter ju bara där… Jag blir lika förvånad varje gång att man kan bli så jäkla trött av en hel dags möten. Kanske beror det ändå på att man måste vara alert och lyssna aktivt, men det kan inte bara vara det.

Jag kan prata länge i telefonen med någon jag gillar och då kan det gå både en och två timmar innan jag blir trött… Det enda som händer är att örat blir varmt och svettigt, men då kan man ju alltid byta öra och prata en timme till =)

Nu sitter jag i alla fall här hemma i lugn och ro och tittar på mina fina tomtar (och då menar jag inte de jag har på loftet) Det är lugnt och stilla och TYST, så skönt! Jag ska nog sätta på en cd med jullåtar om en stund, det känns som att det är en god ide… Då kanske jag kommer ännu mer i julstämning, men just nu njuter jag av tystnaden.

Utanför mitt fönster är det alldeles kolsvart, jag ser inte ens gatubelysningen fast att jag vet att den finns där… På ett sätt är det ganska mysigt med det kolsvarta mörkret. För många år sen var jag jätterädd för mörkret, den rädslan har som tur är bleknat mer och mer. Visst kan jag känna obehag inför ett kolsvart mörker som jag måste ta mig igenom för att komma någonstans, men det skrämmer mig inte så ofta längre.

Det kolsvarta mörkret kan ju finnas inombords också, när man känner att man inte är någonting värd och att ingenting man gör betyder någonting. När man helst vill krypa ner i sängen och lägga sig under täcket och ligga där tills det har blivit ljust. Nu var det ett tag sen jag hamnade i detta sorts mörker och jag brukar inte vara inne i det mer än några timmar på sin höjd en dag. Jag är nog egentligen en alldeles för positiv människa för att hamna i djupa mörka svackor, det är jag glad för.

Det enda jag saknar är som vanligt… ja ni vet vad!! Och jag hoppas att du NÅGON finns där ute och väntar på mig.  Eller ännu hellre att du hittar mig och tar kontakt med mig!

Den sista november och det är första advent, tänk vad tiden går fort!

Jag har en fullspäckad månad framför mig med arbete på veckorna och helger fulla av roligheter. Kompisar som kommer på besök, fester och kanske ett krogbesök med en ny vän… Man ska vårda sina vänner och ta hand om dem.

Idag har jag satt upp julgardiner i alla fönster här hemma. Det känns med en gång lättare när de starka färgerna kommer fram. Jag har mörkgröna gardiner i vardagsrummet och julröda med spetskant i köket. Sovrummet fick tyllgardinlängder med glitter på. De var ganska jobbiga att stryka eftersom glittret ”spillde av sig” på strykbräda och golv. De dukar jag strök efteråt blev lite glittriga de med… men det gör ingenting!

Mina tomtar fick också komma fram redan nu, det känns som att de behövs för att få mig att må riktigt bra. Rolf Bergs tomtar är så fina, med sina ögon som nästan är levande. Inte konstigt att jag tycker om dem egentligen, jag gillar ju ögon, glittriga ögon, helst bruna… men blå går också bra… eller melerade… eller gröna… =)

Jag har också pyntat  i min ampel som hängde ute, den är nu fylld av gran, tall och enris,  ganska fint tycker jag själv! Dessutom plockade jag ljung hos en kompis i hennes skog och satte i väggampeln det blev också ganska fint. Nu skulle det bara vara lite snö ute också så det blev ljusare… men den kommer väl så småningom.

Morgondagen blir stressig med en dubbelbokning som jag inte riktigt vet hur jag ska lösa, synd att jag inte kan dela mig och köra båda alternativen… Det blir förmodligen att försöka göra båda.

Nu ser jag fram emot vad som kommer att hända under december, det känns som att det kommer vara en bra månad för mig. Jag ska ju dessutom åka ner till mina föräldrar den 19:e december och stanna där ett tag. Det ska bli skönt att få bli ompyssad och få bry mig om dem! Jag saknar dem men är glad att jag kan åka och hälsa på dem när jag önskar. De bor ju bara 50 mil bort det kan man faktiskt åka på en helg.

Ja som sagt, det känns som att december kan bli riktigt, riktigt bra =)

Livet  är bra underligt….

Ibland ska man behöva gå på nitar för att uppsakatta det som finns nära… Det är underligt att det är så… Synd bara att vissa landningar i verkligheten ska vara så fruktansvärt hårda och göra så jävla ont!

Inget ont som inte har något gott med sig… kan man ju säga i alla fall. Jag har stärkt de band som är viktiga och klippt de som inte är någonting värda! Och fy fasen vad skönt det var!!!

När man landar tungt som en sten är det skönt att ha vänner runt omkring som samlar upp spillrorna och sopar upp det som eventuellt hamnar utanför och lagar en igen. Såna vänner har jag, ganska många och jag är SÅ glad över att ni finns. Ni vet själva vilka ni är!! gamla som nya vänner! =)

Nu e jag på väg igen och fy fasen, passa er för att lura mig igen!!! Jag är stark och kommer inte gå på det tricket igen, aldrig mer några vackra tomma ord…

Nä nog med självömkan nu är det titta framåt som gäller och styrfart i alla fall, inte titta i backspegeln!

Jag är på väg och jag är stark!!!

Träningen får mig att må så bra!

Äntligen har jag kommit igång med träning igen och jag mår så bra!!! Tänk att jag skulle bli så beroende av träning som jag har blivit. Bäst är när jag tränar två pass styrketräning och lika många pass kondition i veckan. I dag var det ett svettigt aerobicpass, i morrn blir det styrketräning på morgonen. Jag mår så jäkla bra av det här!!! =)

Nu kan det bara bli bättre!!! =)