Nu har den kommit och tagit min chilliplanta, frosten alltså!!!

När jag kom hem efter bodypumen såg min chilliplanta alldeles konstig ut, ahh den är törstig tänkte jag, det var den…också…men den var mer frostskadad än törstig… Jag får väl se om den klarar sina chillifrukter, jag vill att de ska bli orange, inte gröna som nu. Kanske, kanske blir de orange om plantan står i köksfönstret. Eller också har frosten tagit slut på plantan och då blir det inget av frukterna heller…

Tomatplantorna står nu på min inglasade balkong och mår betydligt bättre än vad de gjorde på uteplatsen. Dessutom kan jag ge dem lite extra värme med fläkten där! Och de har fått en alldeles egen trasmatta att stå på =)

Det känns lite sorgligt att frosten har kommit på allvar nu… men samtidigt är det ju så det ska vara, annars får vi ju inte de härliga klara höstdagarna och den gnistrande snön. Undrar just om jag någonsin kommer lära mig att gilla snön och allt som har med den att göra… Jag gillar inte att åka skidor, varken på längden eller utför, men å andra sidan har jag inte åkt mycket heller, framförallt inte slalom…

Framtiden vet om jag kommer hitta skönheten med skidåkning också eller om det fortfarande kommer skrämma mig! För det skrämmer mig, eftersom jag inte kan. Allt som är nytt och ovant är mer eller mindre skrämmande men spännande, det är klart att jag ofta har funderat på hur det skulle kännas att susa ner i en slalombacke…men jag har aldrig vågat, fegis som jag är… Kanske vågar jag om jag får nån som kan peppa mig och få mig att våga…