Jag väntar, längtar, hoppas och letar.

Tänk att jag hela tiden ska gå på samma nit… så fort jag får ett positivt gensvar så trillar jag dit och tror att jag är bäst i världen! Att de gillar mig för den jag är eller för det som de tror att jag är. Då hoppas jag och väntar, och längtar och gör mig föreställningar om hur det kan bli… Att jag aldrig kan lugna ner mig och se tiden an, det gör ingenting om jag inte får svar direkt, det kan till och med vara bra att få vänta på en reaktion ett tag. Och bara för att ingen reaktion kommer direkt så måste det inte betyda att jag inte duger…

Bara för att jag är ivrig och svarar direkt på det mesta betyder det varken att alla andra är såna ELLER att de skiter i mig bara för att de INTE reagerar. Finns det inte någon där ute som kan lära mig tålamod och att inte ta åt mig och bli besviken om jag inte får respons på direkten??

Jag vet ju innerst inne att det jag gör är bra. Att människor tycker om det jag gör och står för och att jag betyder mycket för många. Men, hur ska jag förmå mitt hjärta att förstå detta som hjärnan vet??!? Det är väl därför jag skriver så här för att försöka förstå, mig själv och hur jag regerar, men också andra.