Skymningen kryper på och mörkret lägger sig snart som en varm mjuk kappa över min lägenhet. Jag sitter och tittar på tv och mejlar, det är kul. Jag är nyfiken, på livet, på människor, på tillfällen och möjligheter i allmänhet och mitt nya liv! Jag vill veta så mycket jag kan om dem som jag möter och jag vill få nya kontakter och möten… Ett nytt möte med en ny männsiska berikar mitt liv och om detta möte leder till en närmare vänskap blir jag glad.

Jag chattar med min son och tänker på hur rik jag är som kan chatta med mina barn, att de vill prata med mig ofta är underbart. De vet att jag är nära fast jag bor långt bort, de vet att de kan ringa när som helst och att jag alltid har tid för dem och det känns så bra.

I morgon ska jag inte träna, jag ska ta det lugnt, men på torsdag morgon igen då ska jag till gymmet och styrketräna igen, och sen blir jag så där odrägligt pigg och hög igen. En jobbarkompis till mig beskrev mig som en duracellkanin när jag hade tränat… jag vet inte det jag… men pigg blir jag =)

Nu ska jag försöka njuta av min kväll i det mjuka mörkret och bara må bra!!! =)