Inget är som väntans tider…

Sonen kom hem halv åtta., då var jag redan uppe, det var lite svårt att sova i natt. Dels för alla ovana ljud och dels för att jag längtar hem… Sonens sambo kom klockan nio, då åt vi frukost tillsammans och sen gick de  och la sig.

Jag har suttit i deras lägenhet en stund nu. Först var jag ute på stan och handlade lite, men sen kom jag tillbaka hit. Ganska skönt egentligen och jag hör ju hur de snusar och sover inne i sovrummet.

Jag ska strax packa iordning mina grejer för att ta mig upp till stationen och påbörja resan hem. Det ska bli så skönt att komma hem igen och NÅGON kommer föhoppningsvis och möter mig på stationen i Uppsala!