Vaknade med ont i halsen.

Det blir ingen träning idag, jag har ont i halsen och då ska man inte träna. Dessutom börjar jag känna av mina bihålor också, det är så typiskt… Jag vill inte bli förkyld igen, det räcker med sjukdomar för denna vinter tycker jag. Varför måste de små virusarna tycka så mycket om mina slemhinnor?? Eller det kanske är bakterier som har hittat mig den här gången??!?

I dag ska jag sitta på utbildning hela dagen. Först blir det information om offentlighet och sekretess med anledning av ny lagstiftning. Den håller på hela dagen, men efter lunch har jag ett annat möte om tillgänglighet som jag måste vara med på. Ibland skulle jag vilja kunna dela på mig och vara på två ställen samtidigt!

Min stora rosa sjal som jag håller på att sticka verkar bli en långdragen historia… Den tar längre tid att sticka än jag hade planerat. Det tar ju längre tid om man inte stickar på den, då kan den ju inte bli klar, men ändå… Jag ska ta tag i den och göra klart den ikväll… det är lagom lugn och avslappnande syssla på kvällen. Kanske, kanske blir den klar ikväll…

Det är konstigt det här med information och vad man vill ta till sig. Vi kan vara femton personer som hör samma saker, men vi har hört femton olika versioner. Varför är det på detta sätt??? Då är det ju inte konstigt alls att vi hör olika saker när vi grälar eller så. Inte konstigt alls att exet och jag har olika uppfattning om många saker alltså…eller… jobbigt är det i alla fall, jag tror att jag har sagt en sak och han är lika övertygad om att jag har sagt en annan. :S

Kanske ska man inte försöka ha en relation med sin ex… men jag vill ju kunna prata med honom om saker som rör våra barn framför allt… Det känns som att det inte fungerar ganska dåligt nu… Å andra sidan vi är ju skilda av en anledning och vad är det som säger att vi ska kunna prata bättre nu när vi är skilda??? Det mesta som var jobbigt finns ju kvar, vi har ju inte ändrat på oss bara för att vi inte lever tillsammans längre… För min del handlar det mest om hur det känns… och tyvärr känns det jobbigt fortfarande ibland.

Jag önskar att vi kan umgås när yngste sonen nu fyller 18 år, sen får det bli som det blir… För barnens skull vore det bra om vi kunde prata med varandra och träffas när någonting viktigt i deras liv händer… Det hoppas jag fortfarande att vi kan göra, jag är fortfarande optimistisk… Men det känns inte lika enkelt som jag hoppades att det skulle vara. För tillfället känns det bara jobbigt…

Som tur är finns det en massa saker och relationer som väger upp det jobbiga. Relationen till mina underbara barn är en av dem, mina vänner och någon är annat! =)  Jag har tur som inte är ensam… Jag har tur som har mina vänner som bryr sig om…Jag har tur som har träffat NÅGON…

Eftersom det inte blir någon träning i gymmet idag så får det bli en lite längre promenad till jobbet.