Sitter i min fåtölj i vardagsrummet och försöker varva ner efter en dag fylld av möten.

Tänk att man kan bli så trött av att bara sitta på möten en hel dag. Det är ganska konstigt egentligen, man sitter ju bara där och lyssnar på vad andra säger och berättar. Emellanåt infogar man någon kommentar eller får berätta själv vad man håller på med, men ändå, man sitter ju bara där… Jag blir lika förvånad varje gång att man kan bli så jäkla trött av en hel dags möten. Kanske beror det ändå på att man måste vara alert och lyssna aktivt, men det kan inte bara vara det.

Jag kan prata länge i telefonen med någon jag gillar och då kan det gå både en och två timmar innan jag blir trött… Det enda som händer är att örat blir varmt och svettigt, men då kan man ju alltid byta öra och prata en timme till =)

Nu sitter jag i alla fall här hemma i lugn och ro och tittar på mina fina tomtar (och då menar jag inte de jag har på loftet) Det är lugnt och stilla och TYST, så skönt! Jag ska nog sätta på en cd med jullåtar om en stund, det känns som att det är en god ide… Då kanske jag kommer ännu mer i julstämning, men just nu njuter jag av tystnaden.

Utanför mitt fönster är det alldeles kolsvart, jag ser inte ens gatubelysningen fast att jag vet att den finns där… På ett sätt är det ganska mysigt med det kolsvarta mörkret. För många år sen var jag jätterädd för mörkret, den rädslan har som tur är bleknat mer och mer. Visst kan jag känna obehag inför ett kolsvart mörker som jag måste ta mig igenom för att komma någonstans, men det skrämmer mig inte så ofta längre.

Det kolsvarta mörkret kan ju finnas inombords också, när man känner att man inte är någonting värd och att ingenting man gör betyder någonting. När man helst vill krypa ner i sängen och lägga sig under täcket och ligga där tills det har blivit ljust. Nu var det ett tag sen jag hamnade i detta sorts mörker och jag brukar inte vara inne i det mer än några timmar på sin höjd en dag. Jag är nog egentligen en alldeles för positiv människa för att hamna i djupa mörka svackor, det är jag glad för.

Det enda jag saknar är som vanligt… ja ni vet vad!! Och jag hoppas att du NÅGON finns där ute och väntar på mig.  Eller ännu hellre att du hittar mig och tar kontakt med mig!