En ensam söndagskväll efter en helg med yngste sonen.

Söndagskvällen känns inte så ensam längre. Jag har äntligen tagit den där jobbiga kontakten som jag skulle ha tagit för länge sen och det bästa är att det var inte alls så hemskt som jag fruktade. Det kommer inte bli enkelt men jag har det och dem jag behöver runt omkring mig. Nu ska jag bara se framåt och inte titta i backspegeln mer, det tjänar ingenting till.

Det kändes fruktansvärt tomt när sonen åkte härifrån, det är konstigt, jag borde inte känna det så, jag är ju van vid att vara ensam, men det kändes tomt. Vi har inte gjort någonting speciellt, bara tillbringat en helg tillsammans i min lägenhet. Lagat mat och ätit tillsammans, pratat, tittat på tv och pratat ännu mer. Om det som är viktigt i livet för honom och för mig. Om hur han ska göra nästa år och hur han tänker med sin gymnasieutbildning. Jag är så glad att han vill prata med mig om hur han tänker och hur han vill ha det. Men som sagt, nu har han åkt och det känns tomt

Jag saknar det där nära som man bara kan ha med den man håller av riktigt mycket. Jag saknar verkligen det där!!! Jag vet att jag kommer hitta det en gång till, men jag vet inte när. Jag har närheten till mina barn och mina vänner, men jag saknar ju fortfarande närheten till NÅGON.

Jag sitter här i min fåtölj, tittar på tv och väntar på ett telefonsamtal. Funderingarna kommer, varför ringer hon inte?? Var det inte sant det där hon sa när hon pratade med mig som hastigast i fredags eftermiddag? Jag kan inte göra någonting annat än att sitta här och vänta. Jag klarar mig i alla fall, men det skulle vara enklare om jag fick prata med henne innan jag gör någonting mer. Hon har förmodligen en bra förklaring när hon väl ringer. Och skulle hon inte ha det så, ja då klarar jag mig ändå.

Jag har börjat sticka igen, inser att jag måste göra någonting praktiskt med mina händer. Dels för att få tiden att gå och dels för att få bort lite rörelse. Dessutom är det lugnande att sitta ner i stillheten här hemma och sticka. Det tar inte mer än en helg att sticka en trekantssjal. Så snart är den senaste i raden klar. Den blir rosa, stor, varm, luddig och av ylle. Kanske blir den lite stickig, men det gör ingenting för den blir VARM!!

Jag har inte tränat på över två veckor och det börjar kännas rastlöst i kroppen nu. Äntligen känns det som att förkylningen och det onda i halsen som har irriterat mig länge är på väg att ge med sig. Jag hoppas verkligen att jag orkar gå iväg och träna igen snart. Det är precis det som min kropp behöver just nu. Att få lyfta tungt och svettas, bara jobba med musklerna. Inte tänka, bara jobba! Och sen efteråt så kommer träningsvärken som talar om att jag har gjort på rätt sätt…