November, mörker och kyla.
Egentligen är novembers mörker ganska mysigt. Jag kan sitta och kura med tända ljus och inte göra så mycket mer än tänka och filosofera över livet och tiden som går. Det är lugnt och stilla, det enda ljudet som hörs är datorfläktens susande och värmepannan som surrar igång med jämna mellanrum. Jag saknar bara en sak just idag, det är en brasa som brinner i mitt hem. Det skulle vara det som gjorde mitt hem perfekt just idag. Ja jag vill ju gärna ha flera och finare möbler också men, en brasa, tänk så underbart det skulle vara att tända den och kunna sitta och titta in i eldslågorna som rör sig som i dans.
Jag gillar ljudet från elden i en eldstad, knastret när vedträna brinner. Knastrandet och knäppandet i vedträn som brinner och ibland ett hårt ljud som av ett skott när ett vedträ brinner. Olika ved knastrar på olika sätt, gran och fur låter mycket mer än vad lövträd gör. Det stilla brakandet som hörs när den prydliga hög man travat upp raserar i en oregerlig hög av glöd. Ett moln av gnistor som rör sig uppåt när elden rasar och det ser ut som att de dansar.
Jag har gillat elden i en brasa i öppna spisen sen jag var riktigt liten. När mamma jobbade som kantor och var borta varje söndag och spelade i kyrkan brukade pappa elda en brasa i öppna spisen. Jag minns inte att mina syskon var med, jag minns bara min pappa och min farmor. Ibland grillade vi korv när mamma kom hem, andra gånger grillade vi äpplen. Det var så gott att doppa det varma äpplet i strösocker och äta det direkt från grillspettet. Varmt äpple med socker på som knastrade när man tuggade. Jag har testat att äta grillat äpple med socker som vuxen, det är inget vidare gott, men som barn älskade jag det.
Nu sitter jag här i min ensamhet och längtar tillbaka till min barndoms söndagsförmiddagar med min pappa och farmor. Det känns bra att minnas det här, men lite sorgset också. Pappa har jag ju kvar som tur är, jag pratade med honom idag i telefonen. Han verkade må bra, lät glad och nöjd, verkade som att han hade det bra. Undrar just om han också kommer ihåg våra söndagar när mamma spelade i kyrkan? Jag ska fråga honomdet när jag pratar med honom nästa gång. Mamma kanske kommer ihåg det, hon fick ju också smaka på det vi hade gjort.
Jag har tur som har både mamma och pappa kvar som jag kan prata med. Jag saknar dem ofta och pratar med dem när jag kan.
Jag har tur som har pappa och mamma kvar. =)